I brist på annat så tänkte jag berätta något så ovanligt som en helt vanlig grej som blev ett helvete… Såhär blir man när vardagen börjar bli tråkig :p
Malin fick en rolig idé i helgen om att göra våfflor. Sagt och gjort så fick jag ansvara för grädden som tog mig lååååång tid. Alla vispbunkar var i diskmaskinen så jag provade vispa grädde i en magic bullet. Efter ca 10min vispande insåg jag att det skulle fan inte fungera för det blev för låg syretillsättning och tänkte för en stund att det skulle bli effektivare av att bara skaka på den. För att spara lite disk började jag ivrigt skaka den men efter en kvart började det bli lite tröttsamt.
Nä, nu skulle detta göras riktigt för nu jävlar skulle det göras grädde. När jag sen inte fick upp magicbullet-burken började ilskan ta vid. Våfflorna var klara för länge sen och jag hade inte ens lyckats göra min jävla grädde. Slet och vred i burken och trött och less som jag var började jag bli riktigt arg. Nånstans inom mig kände jag att jag var tvungen att besegra grädden för annars skulle den skratta åt mig och hånflina. Jag slet och drog och slog den. Inget tycktes hjälpa. Nervositeten steg. Ska jag med min kockutbildning inte klara av att göra grädde? Jag gick tillslut all-in på den mycket slutna gräddburken – Malin ska fan ha grädde till våfflorna. Jag slet med tanken i huvet ”jag bryter hellre armen än att misslyckas öppna burkjäveln”. Locket rörde sig inte och dom en gång positiva tankarna började vända – tog mina sista krafter och fick ur mig ett vrål av vilja och råstyrka.
Locket gick äntligen upp och ett leende började komma fram i mitt ansikte. ”nu jävlar gräddfan – nu har du bråkat med fel person”. Rev undan all skit på bänken i ett bestämt och hastigt svep. Fram med elvispen som for rakt ner i den stackars gräddbunken. ”Malin, snart kommer grädden!!”
MAX HASTIGHET! Grädden ska fan ge vika till en sån som mig! Tjockna! Efter 10min vispandes började tvivlet komma tillbaka. Ska man ta fram en ny kall grädde? Nä, det här är mellan mig och grädden nu. Nu jävlar. Starkast vinner. Det hela blev en kamp av stor heder. Malin signalerade att nu börjar hon äta utan min grädde men jag försäkrade henne om att grädde skulle hon få. Om det så är det sista jag gör. Grädden ska bli vispad.
Tiden går och elvispen börjar bli riktigt varm i handen och jag känner hur min reträtt börjar ta vid. Jag står tillslut med pannan lutandes mot ett köksskåp. Jag kan inte stå riktigt. VAAFAN GRÄDDJÄVEL GE DIG DITT JÄVLA FITTHELVETE!!!!!
Grädden blev tillslut klar. Kanske lite mjukare än vanligt men den blev fan klar. Grädden 0 Tomas 1. YES! Dock så hade Malin redan ätit upp, gjort matlådor och börjat städa bort allt. Aggresivitets problem? Något. Envis och korkad? Inga tvivel om den saken. Vinnare? Yes!
… Mot ett paket vispgrädde

